"Genom att förbereda sig på det värsta tror man att man kommer att kunna hantera motgångar lättare. Dessutom föreställer man sig att misslyckandet inte blir lika stort om man redan berättat för alla att just det kommer hända. Det har också med kontrollbehov att göra, att man försöker kontrollera saker man egentligen inte kan styra över genom att ligga steget före"

Detta läste jag i en artikel på internet som jag direkt haja till på. Den beskriver mig i ett nötskal. Mycket (kan jag faktiskt erkänna att jag är väldigt på min vakt pga av min uppväxt) att jag har faktiskt resonerat så och tänker alltid att det värsta kommer hända innan det ens har hänt.  Sant mycket har hänt i mitt liv, men inte ens det värsta som jag tänkte har faktiskt hänt mig. 
Jag blir tokigt! Men för första gången i mitt liv har jag även sökt hjälp för detta. Det känns så bra! 
Jag hoppas att 2018 kommer vara ett år som jag verkligen kommer ta itu med denna onödiga oron som jag inte alltid men ofta bär med mig. Det är mitt mål och jag ska lyckas med detta! 






Kommentera

Publiceras ej